söndag 27 januari 2013

"baby"


Det är tufft
vi avlivade min katt igår, som jag har försökt hitta ett hem till i flera månader
Men igår tog det slut
och det gör så djävla ont att det inte är sant
och jag är så rädd för döden och jag kan inte sluta tänka på den för nu vet jag att hon väntar på mig och jag kan inte sluta tänka på att det var vårt fel att hon dog/vi "bestämde" att hon skulle dö
Hur fan kan det vara så djävla lätt? Vi bara kom dit sen var det iprincip lart
och nu finsn hon inte längre
vad är det för djävla bullshit
jag vill ha tillbaka henne
jag ångrar mig
men det kan man ju inte

OCh livet man lever och allt liv runt omkring rullar ju bara på
utan att någonsin ta hänsyn, så man får sluta gråta och rycka upp sig och le och vinka och kramas och lyssna på andras skit fastän man bara vill dra dem i håret och sparka dem i magen och säga att allt det här är erat djävla fel fuck you, men vad fan skulle jag ha menat med det liksom och vad skulle jag få ut av det
Så istället skriker jag ned i kudden på natten när jag inte kan sova för att jag gråter ihjäl och andra de säger att "vadå det var ju bara en katt"

nej för fan
för fan

fan




jag älskar dig hela tiden
hela hela ti-