Jotackbara bra.
Vaknade med benen inlindade i bly,
försökte skynda till skolan, men huvudet snurrade och benen lydde inte.
Kom försent. Hurra. Hu-ra.
Mormor, åh, min älskade, fina mormor gjorde mig ack så mycket gladare i själen
(kram mitt hjärta)
Sen är det ju såklart vissa människor som alltid får en gladare.
Jag tackar dom, för att dom finns - tack, tack.
Jag har börjat sjunka ner i en Kent-period igen. Hm. Intressant.
Just nu överväger jag om jag ska spräcka min hundring och köpa kaffe eller ej.
Men jag tror att jag håller mig här tills dess att nästa lektion börjar (tolv).
Det är viktigare med julklappar.
Jag bär hängslen idag och dom skaver.
("jag vill inte att du ska se märkena i min hud")
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar