Ibland önskar jag att jag var ett spöke.
Ingen som rörde, ingen som brydde sig, ingen som kollade, stirrade, glodde, såg.
Ingen som kommenterade, skrattade, pratade, frågade.
Ingen som kunde se eller förstå.
Det hade inte gjort något om ingen förstod. Eftersom jag hade inte behövt förklara heller.
Jag vill ha han med svärdet i magen, för han är coolast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar