ett jag

jag blev kvar
sittandes på golvet.
blundade och kände
hur smärtan i magen
äter åt gnagar gnagade dunkar dunkade bultar bultade

sen öppnade jag
 ögonen.
och såg mig själv
iögonen.

jag tänker ofta om tankar
och huvudet, skall ni veta.
"tänk om man kunde säga allt man tänkte.." sen försökte jag.
"men då måste man tänka allt man säger och tänka p å a t t m a n s ä ger det. att man pratar, alltså."
det gick inte.
min hjärna var långt före min tunga och min tunga är litenså den låg långt bak i svalgetoch snart
var jag
tyst.
tänkte på molnen som passerade. kanske har dom känslor? lägger man ner forskning på det? varför glider dom så fort? är dom stressade? arga?!

sen tittade jag på mig själv igen.
hej, jonna.
log. log åt min töntighet som ler åt mig själv i spegeln.

"någon får det här leendet varje dag." oj

"jag är någon." "folk SER mig." "jag FINNS!"
det ar nästan
obehagligt
hur det slog emot mig
som en örfil
fast mjuk
lite vänlig och ganska                                 konstig.

idag jobbade jag och drack kaffe. nu har jag ontontont (se förra inlägget). sov två och en halv timme inatt (steg upp 05:32). jag vill måla på ansikten med vattenfärg, inte ha ont i magen, måla en tavla av ett föl, viska 'godnatt,pirat' och mysa och äta jordgubbar och inte bry mig om något och bara allt.
jag skall nu vandra bort till Rusta och köpa en duk. heido