Vänta, blinka /Lejonkungen

"Å, hon måste finna sig i det! Hon måste gå fram till utsiktspunkten med tre bänkar och ta tag i räcket som är byggt för att folk inte ska ramla över kanten, hålla hårt i det och blunda medan raseriet över allt detta omöjliga vrålar i bröstet på henne. Faktum är att hon inte längre känner sig som en liten människa, utan som allt som någonsin funnits, finns och ska finnas. Hon skrattar nästan, för det slår henne att orden "igenom mig till plåga utan ände" inte handlar om helvetesporten, en port av exempelvis sten, eller järn, eller betong, rikt utsmyckad med ohyggliga  och grinande ansikten, utan om MÄNNISKAN, det är MÄNNISKAN man ska gå igenom, som är öppningen till evigheten, om hon så är skapt av plåga eller lycka eller ingenting. Hon förstår det. Hon: Om vi la henne på marken och drog ett streck runt henne med vit krita skulle vi få en platt kontur av detta som är allt. Människan. Hon är denna kontur, måste hon tänka och se på sig själv och reta sig på att hon inte kan se sig själv ovanifrån, som man kan på film, snett bakifrån, över huvudet på henne, så att man kan se hennes bakhuvud med det halvlånga, bruna håret, axlarna, armarna som hänger rakt ner, nej, som håller i räcket, höfterna, låren som övergår i knän, knäna som övergår i vader, vaderna som övergår i anklar, ankeln som övergår i häl, häl som övergår i fotblad, fotbladen som är klädda i skor, skosulan som berör asfalten, asfalten som övergår i jord, jorden som övergår i ett nytt jordlager, jorden som övergår i lera, leran som övergår i jordens kärna, jordens kärna som övergår i magma, som med jämna mellanrum någonstans på jorden väller upp ur en krater i form av lava, eller som pumpas ut mellan sprickorna på havsbotten, så att det som kallas kuddlava bildas, så att det i stelnat tillstånd kan liknas vid böcker staplade på varandra. Och ur detta perspektiv där någon har parkerat sin filmkamera rakt bakom hennes huvud, ser vi höga hus längre ner, fjorden, stora lyftkranar på andra sidan floden, och Laksevåg. Himmel och något slags hav. Musiken till det här avsnittet i filmen: en heroisk musik."