stanna

snälla gå inte
jag behöver dig


var är jag
jag flyter
jag är någon sorts vätska
ibland fryser jag - stelnar
stannar. stopp


sen flyter jag igen och rinner bara förbi,genom,över,bredvid allting
vi var
vad är jag


trotsar jag livet
ja,
varför
jo för att den som visade mig de bästa ställena där
är inte längre där och visar pekar skrattar håller i mig
jag kan inte gå där själv
det är för halt


därför kan jag inte längre se det där vackra
fantastiska underbara sköna varma längre
jag kan inte stå


jag föll,
gång på gång. Och nu har jag gett upp och ligger bara kvar


Jag kan se stjärnorna här ifrån
men gräset är inte längre skönt
Det är taggar. Spikar nålar knivar och dom är kalla
och jag är rädd för jag kan inte andas
något har punkterat mitt inre
Och jag blir räddare och räddare
för varje minut som går, för att jag kan känna hur luften går ur mig
syret tar slut och jag kan/vågar inte ta ett nytt andetag,
rädd för smärtan
rädd för livet
rädd för stjärnorna för dom är längre bort än dom någonsin varit och
jag är inte längre där vi låg


jag är så mycket längre ner


och jag har någon, djupt gnagande, gnolande, men kall och lite irriterad känsla (känslan, är den som ÄR irriterad, inte jag, på den) inom mig
därför vågar jag inte känna efter den
men den känns
som att någonstans där jag ligger, ligger också du
ibland åker du iväg,
på ett moln av andras närvaro och kärlek
Då åker du långt långt långt upp upp upp
Jag ligger kvar
ser upp.
Jag gråter ofta. Jag brukar inte gråta,
men jag gråter nu för att jag får panik
Paniken som håller i mig och håller ner mig
gör andningen ännu svårare och rädslan tusen gånger större


Men så ibland
så känner jag känslan
av att du ligger där
du är där
Jag försöker röra min hand
och nå dig
Som jag kunde nå dig
i det mjuka gräset vi låg i tidigare
och jag visste att du var där
för jag kunde känna dig;


Men den här gången, nu när jag ligger här
så kommer jag inte längre än en halv sekund iväg, innan jag känner vad och var jag ligger
jag känner nålar och knivar, lika kalla som
den panik och rädsla som sköljer över mig i samma stund
paniken rädslan över smärtan


och jag gråter igen
för jag når inte.
och 
du flyger iväg igen.
Jag kan utskilja dig
Egentligen bara din ryggtavla och din
nacke.
Men jag ser att det är du
och du har tusen genomskinliga händer på dina axlar


Jag kan inte sluta gråta
Vänd dig om
rädda mig
"jag vill inte resa mig" med mina läppar formade efter dina ord,














blir allt svart






om ord som snurrar tio gånger så fort som jorden.
farten är det som ger, säger de.
jag älskar dig fortfarande
jag älskar dig alltid
jag älskade dig då
jag älskar dig sen
jag älskade oss


och jag älskar dig.