"Sedan sa hon jag förstår nu. Och jag förlåter dig. Jag förstår. Då log han, sen tog han ett steg
ut i inget - eller luften, och blev hängandes." Hon kollade upp på henne efter en kort stunds tystnad med "medlidande" när hon sedan svarade
"Men gud... Så hemskt.." hon såg på henne, och hon slog blicken i marken och om man hade lagt till en ljudeffekt på när hon gjorde detta, hade det blivit ett tydligt DUNK mot trasmattan som täckte det kalla trägolvet och skyddade deras nakna fötter mot kylan som golvet som höll upp dom från den ännu kallare och våta marken var.
"Nej!" Hon smällde handflatorna mot ansiktet "Fattar du inte?" hennes röst var skakig och vi kunde skymta en annan gnistrande tår ifrån hennes yttre ögonvrå.
"Du fattar inte!" Hon reste sig hastigt, och tåren började rulla. Först långsamt långsamt, men så snart hon rörde sig (alltså när hon reste sig), så rullade den ner för hennes kindben och ner över handryggen. Ner på armen och armbågen som var riktad(e) neråt eftersom hon höll händerna uppåt, mot ansiktet. Hon började gå korta men ganska hastiga steg fram och tillbaka över bara en liten golvyta. "Det är ju V A C K E R T!" Hennes fötter klev utanför mattan, tårna nuddade det kyliga golvet och hon vände snabbt. Den andra flickan (kvinnan. 1a person, som inte gråter, är en kvinna. Hon som sitter ner:) kollade oroligt på henne och följde henne med blicken.
Så stannade hon framför henne. Hon lät armarna falla till sidorna. Hennes blick, som var fäst i kvinnan som fortfarande satt ner. Hennes ögon blänkte och munnen kämpade. Hon knep lite sådär smålöjligt med läpparna som man gör när man ska hålla sig för gråt
"Tänk att han, fick dö i den stunden, där han kände sig förstådd. Precis så som han ville. Precis så som han ville att världen skulle vara mot honom. Det kunde inte ha blivit bättre"
ut i inget - eller luften, och blev hängandes." Hon kollade upp på henne efter en kort stunds tystnad med "medlidande" när hon sedan svarade
"Men gud... Så hemskt.." hon såg på henne, och hon slog blicken i marken och om man hade lagt till en ljudeffekt på när hon gjorde detta, hade det blivit ett tydligt DUNK mot trasmattan som täckte det kalla trägolvet och skyddade deras nakna fötter mot kylan som golvet som höll upp dom från den ännu kallare och våta marken var.
"Nej!" Hon smällde handflatorna mot ansiktet "Fattar du inte?" hennes röst var skakig och vi kunde skymta en annan gnistrande tår ifrån hennes yttre ögonvrå.
"Du fattar inte!" Hon reste sig hastigt, och tåren började rulla. Först långsamt långsamt, men så snart hon rörde sig (alltså när hon reste sig), så rullade den ner för hennes kindben och ner över handryggen. Ner på armen och armbågen som var riktad(e) neråt eftersom hon höll händerna uppåt, mot ansiktet. Hon började gå korta men ganska hastiga steg fram och tillbaka över bara en liten golvyta. "Det är ju V A C K E R T!" Hennes fötter klev utanför mattan, tårna nuddade det kyliga golvet och hon vände snabbt. Den andra flickan (kvinnan. 1a person, som inte gråter, är en kvinna. Hon som sitter ner:) kollade oroligt på henne och följde henne med blicken.
Så stannade hon framför henne. Hon lät armarna falla till sidorna. Hennes blick, som var fäst i kvinnan som fortfarande satt ner. Hennes ögon blänkte och munnen kämpade. Hon knep lite sådär smålöjligt med läpparna som man gör när man ska hålla sig för gråt
"Tänk att han, fick dö i den stunden, där han kände sig förstådd. Precis så som han ville. Precis så som han ville att världen skulle vara mot honom. Det kunde inte ha blivit bättre"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar