Det roligaste är när man låtsas må som man ser ut att kanske göra just när man öppnar munnen för att låta alla höra ett påhittat men helt ok (ingen uppfattade det som oäkta) falskt djävla äckligt skratt för att sympatisera med de andra som har kul när vi flyttar möblerna i hela huset samtidigt som allting välter i mitt (huvud) och möblerna dunsar in i skallen och ger mig blåmärken på pannbenet som ingen någonsin kommer få se
jag älskade dig av allt vad min värld bestod av


vad eller var min värld är nu det vet jag inte ens och det gör mig så rädd och liten och så svängande upp och ner och uppochner och utochin att jag inte ens orkar andas fan vad allting gör ont det bara värker dunkar sliter drar och skär i halsen ögonen händerna läpparna huvudet öronen lungorna svider och jag vet inte hur jag ska gå för allt jag nuddar är glas eller täckt i syra fan vad jag saknar dig mina kinder är klibbiga och någon håller en sten mot min strupe jag dör dör dör dör dör dör jag har glömt hur man andas dör "när jag ligger i din famn finns ändå bara vi 
så varför måste den vara just din?
den är våran våran kärleks hamn
och i sådana stunder omfattar "vi" hela universum
där är det, i all sin enkelhet ändå ett mysterium;
du är jag 

där tog orden slut.

Explosions In The Sky – Greet Death
Dead Man's Bones – Flowers Grow Out of My Grave