lördag 3 december 2011


bara håll mig
någon

vaknade där jag vaknat förut
kände, redan innan jag lade mig där, kvällen därpå
att något var annat
Kanske inte för dig
men för mig
Du är svår
Jag är svår
Vi är svåra, 
men det är du som bär svårmössan
Jag har bara sjalar
och ångesten
som jag virar in mig i, jämt och ständigt.
Jag vet inte hur man ska tolka någon som
aldrig pratar,
men som tenderar
att ha något att säga
men fortfarande utan att använda ett enda
 ord.
Jag kan tala det språket,
men jag kan inte dig. och du kan inte mig.
Så vad borde vi göra?
"Lord, please forgive me for what ever I've done to you, or anyone else,
all I want is just to feel some ones love for once"
"Men flicka lilla, du är ju älskad."
"Jo, förvisso. Av många. På avstånd."
"Vilket avstånd? Dom står dig ju nära"
"Ja. Men inte utan något sorts avstånd"
"Jag förstår inte"
"precis. "
Jag till och med d.r.ömde om ångest.
Vaknade och grät av lycka
att jag inte befann mig i drömmen.
Sen kom ångesten igen.

There is nothing called Easy love.



Inga kommentarer: